Svensk ordbok 2009, webbversion
verb drog dragit, pres. drar
drag·it1föra eller släpa med sig
NollJFRcohyponymorsakacohyponymföranleda
det är bäst att inte dra med sig för mycket bagage○äv. bildligthan drog med sig konkurrenten i fallet vid konkursendra med sig ngn/ngtsedan 15542medföra
ngt (vanligen oönskat)
Nollden ena utgiften drar den andra med sigdra med sig ngtsedan 1559